Brickband
Fördelar med virkning
För en vecka sedan fick jag frågan vad som är bäst med virkning. Jag brukar ju säga att det är lätt att improvisera med virkning. Man kan virka några varv på prov och se hur det blir, sedan - om man inte är nöjd - riva upp det och göra om på ett annat sätt.
Men man kan tänka att om jag i stället var väldigt van vid att sticka, så skulle detsamma gälla stickning? Att just det var den enklaste tekniken, snabbt och lätt att arbeta med och improvisera. Jag vet inte.
Jag tycker i alla fall att virkning är lätt att ta med sig, och lätt att lägga ifrån sig för att ta upp en annan gång.
Kanske för att man har en enda maska på nålen åt gången. Det gör då också att man inte tappar alla maskor på en gång, om nålen tappas. Sedan kan man även använda samma virknål till många olika pågående virkningar samtidigt. Man drar bara ut den ur den ena virkningen och använder den till en annan.
Därför är det enkelt att göra två samtidigt om man ska göra ett par av någonting. Tex ett par vantar eller sockar, eller ärmar på en tröja. Ett varv på den ena, ett på den andra. Perfekt att kombinera med improvisation, att virka på fri hand: gör du ett extra varv eller en maska mer eller mindre på ett visst ställe, så gör du detta på båda samtidigt och måste inte försöka minnas arbetsgången i efterhand.
Det blir då även mindre risk att drabbas av "second sock syndrome"! Båda delarna av ett par blir klara samtidigt.
Virkning är så mångsidigt och kan göras på så många olika sätt. Det kan bli allt från skir tunn spets till stadiga korgar. En del menar att det går snabbt, och så är det nog också, om man inte envisas med att just experimentera så mycket som jag gör och ständigt bli tvungen att göra om!
Personligen undrar jag om det helt enkelt är så att jag är så överdrivet högerhänt att det är enklare för mig med en nål än två. Jag skriver med höger, och när jag virkar känns det som att jag skriver med garnet.
Hur som helst.
Den som kom med den här frågan förra helgen kände till en jämförelse som var ny för mig. Hon jämförde med nålbindning. Jag talade om att nålbindning aldrig lockat mig att lägga ner mycket tid på när jag väl upptäckt att det inte går att enkelt repa upp och göra om. Hon sa att det hade en fördel ändå: nämligen att det inte heller repar upp sig om man råkat nöta ett hål på en nålbunden sak, en vante tex. Det som är stickat kan relativt enkelt repa upp sig, det "går en maska" ner genom varven , det där känner man ju till. Beroende på garn förstås! Det finns luddiga garner som nästan aldrig repar upp sig, oavsett om det handlar om nötta hål eller om en pågående arbete som man vill göra om.
Hur är det med ett nött hål i en virkning? Jag vet egentligen inte. Jag kanske har nött för lite på mina virkade alster (gör ju ständigt nytt)...
Crochet brioche
Faux Brioche Scarf av Jessie Rayot. Om man gillar fransar är det naturligtvis ett steg enklare (bara en sorts maska).
3. De som jag inte omedelbart från en bild kan räkna ut hur de är gjorda: (och därför kan beundra)
Vajra infinity scarf av Arunima Goel och
Breathtaking Brioche Cowl av Juliette Bezold
När det gäller dessa kan jag inte säga någonting om stretchighet eller fluffighet, kan bara konstatera att de är snygga på bild.
4. Det finns flera ytterligare exempel på virkmönster som kallas för brioche, men jag nämner inga fler här. Kan i stället tala om att jag förändrat min grundteknik en liten aning och håller på att skriva på ett mönster. Första testet med den nya varianten är en långsmal sjal som ÄR olik på ena och andra sidan, fast det är inte jättetydligt i de här ljusa färgerna. Nästa projekt (det som blir ett mönster) är lite annorlunda...
Vafan sa människan?
Vad fick jag höra igår på radion? Det var i Nordegren & Epstein som Thomas Nordegren tog upp att en moderat politiker kritiserat ett förslag om friår för att det skulle leda till att ingenjörer skulle komma att stanna hemma och knyppla. Thomas ställde frågan Vad tycker du om att knyppling används som en metafor för att göra något meningslöst och lata sig? till en Fredrike Rodebeck, kanslichef på Nämnden för hemslöjdsfrågor. Hon försvarade knypplingen med att det är komplicerat, det är high tec hantverk. Någon minut senare kommer det här:
Annars kunde jag rekommendera dem att i stället prata om virkning, för att hemslöjdens urmoder Lilli Zickerman hon tyckte att virkning det var nånting för de lata, för att virkning det kan nämligen utföras liggande.
Man häpnar! Det där med Lilli Zickerman har man ju hört många gånger, men i det här sammanhanget. Mycket besynnerligt. Människan kände sig trängd och ville flytta fokus på något ännu värre??? Som ett barn som blir retad av kompisarna och som då i sin tur börjar hacka på någon som står ännu lägre på rangskalan. Ja just så lät det här uttalandet. Barnsligt alltså. Att jag ens bryr mig om att kommentera det.
Nämnden för hemslöjdsfrågor hade jag aldrig hört talas om. De har en hemsida, och man kan söka pengar från dem. Ett tips! Prova söka för ett knypplingsprojekt! Eller ett virkprojekt kanske?! Det vore intressant, bara för att testa.
Louise Epstein försvarade i alla fall sina virkande kompisar.
Radioprogrammet kan höras på sr.se och inslaget om knyppling kommer efter ca 34 minuter.
Bilden ovan är ett av mina projekt i virkad flerfärgspatent. Jag jobbar hårt på mönsterskrivning...
Virkad flerfärgspatent
Mera crochet brioche! Eller virkad flerfärgspatent som jag tycker det skulle kunna heta på svenska. Jag har fortsatt att utforska detta ett tag nu. Jobbat på ett specifikt mönster också, som jag tidigare nämnt. Puh, det är kämpigt. Att få det som man vill ha det, och att beskriva det så att folk förstår.
Min idé var att jobba på diagonalen. Jag ville också få in något mer än bara raka ränder. Då blev det några vågiga ränder, och det var ju inte så mycket kanske, men jag gillar dem. Och så några partier som är ribbade på andra ledden... Första prototypen gjorde jag med olika restgarner (finns en bild i inlägget från september). Steg två är denna i gult och blått, bilden här ovan och de två nedan. Den är också ett restgarnsprojekt, i stort sett, med flera olika garner inblandade. Men jag var fortfarande inte säker på hur jag skulle göra de tvärribbade delarna, så de är virkade på tre olika sätt i samma halsduk... Jag ville känna, titta och jämföra.
Bestämde till slut att denna variant med reliefstolpar skulle bli bäst. På den här bilden syns båda sidorna av samma del av sjalen, gult på ena sidan och blått på den andra.
I väntan på att jag skulle hitta ett passande garn hann jag virka en smalare variant i vitt och grönt. De vågiga ränderna och de tvärribbade delarna är med på samma sätt. Den här är virkad i garnet Tropik, som är så mjukt och lent.
Slutligen har jag virkat en ganska stor och bred sjal i ett garn som heter Verona Fine från Cewec. Det är 53% ull och 47% akryl och känns mjukt och fint. Jag valde två färger som jag tyckte liknade de gula och blå nyanserna från min tidigare prototyp. Vad jag kan tycka nu efteråt är att det blev lite väl flammigt och oroligt liksom med dessa båda multifärgade garn. Man borde väl ha haft ett enfärgat tillsammans med det multifärgade. Men det är ju lätt att säga efteråt! Hå hå ja ja.
Efter blockning blev storleken ca 220 x 40 cm.
Nedan en hopklistrad bild där man ser båda sidorna samtidigt, en blå-grön sida och en gul-beige-brun sida. I de tvärribbade partierna byter färgerna plats.
Och mönstret är nog inte så långt borta nu!
(På marken syns resterna av årets första snö, som vi fick häromdagen, närmare bestämt den 3e oktober!)
Raggsockans dag
Julvantar
Till slut har jag skrivit ihop en beskrivning av min modell till de här vantarna. Tidigare i år virkade jag vantpar efter vantpar medan jag gradvis räknade ut den här modellen.
I rött och grått kan jag väl få kalla den för julvante?
Vanten virkas inte uppifrån och ned eller nedifrån och upp utan från tumsidan till lillfingersidan. Varven kommer att ligga vertikalt i större delen av vanten. Den virkas hela tiden från rätan, så att du ser vad du gör och kan virka ett tvåfärgat mönster utan större svårigheter. Undantaget är på några få ställen där jag vänt arbetet och virkat tillbaka - och då använt mig av aviga maskor för att få framsidan att se "rät" ut! Här har jag skrivit om aviga maskor.
Steg 1 - förberedelser
Garn: Viking Alpaca Storm, färg grå 513 och röd 550Jag har använt 65 g grått och 30 g rött.
Virknål: 3 mm.
Virkfasthet: Gör en provlapp. Virka en fyrkant med båda färgerna, så att du kan virka runt utan att vända, virka i bakre maskbågen hela tiden, tre maskor i varje hörn. Mät så att du har 21 maskor (eller varv, det är meningen att det ska vara detsamma) per 10 cm (i bilden nedan 17 m/8 cm). Mönstret på provlappen spelar inte så stor roll, men bra om du byter färg ibland. Byt virknål till en storlek större eller mindre för att få rätt virkfasthet.
Hela vanten kommer sedan att virkas med fasta maskor i bakre maskbågen. Det garn som inte används kan antingen virkas in eller läggas på baksidan, välj den metod du tycker om. Jag har provat båda sätten och de är bra på olika sätt. Om du lägger garnet på baksidan (=insidan av vanten) sno då garnen om varandra där det är fler än 3 maskor av samma färg. Långa öglor att trassla in fingrarna i är inte kul.
Förkortningar
m - maska/maskor
lm - luftmaska
sm - smygmaska
fm - fast maska
vm - vändmaska
mb - maskbåge
Steg 2. Grundvarv.
Bilden visar grundvarvet ("startfiguren") för både en höger- och en vänstervante. Följ den svaga grårosa linjen.
Även om jag i mönstret visar höger och vänster vante parallellt så går det naturligtvis bra att göra den ena klar innan du börjar med den andra.
Alla fasta maskor virkas i bakre maskbågen om inget annat anges.
"Undre maskbågen" - se här.
Vänster vante: 5 lm, 1 vm, vänd, 5 fm (virkas avigt i undre mb), 1 vm, vänd, 5 fm, 12 lm, 1 vm, vänd, 12 sm (virkas i den undre mb) - detta är tummen, 2 sm (virkas på rektangelns kortsida), 24 lm, 1 vm, 24 sm (virkas i den undre mb) - detta är pekfingersidan av själva vanten, 4 fm längs rektangelns långsida, 3 fm i den femte lm, 2 fm längs rektangelns kortsida, 3 fm i den första m på långsidan.
Höger vante: 5 lm, 1 vm, vänd, 5 fm (virkas avigt i undre mb), 1 vm, vänd, 5 fm, 24 lm, 1 vm, vänd, 24 sm (virkas i den undre mb) - detta är pekfingersidan av själva vanten, 2 sm (virkas på rektangelns kortsida), 12 lm, 1 vm, 12 sm (virkas i den undre mb) - detta är tummen, 4 fm längs rektangelns långsida, 3 fm i den femte lm, 2 fm längs rektangelns kortsida, 3 fm i den första m på långsidan.
Steg 3. Tumsidan
Varven ska nu virkas runt den här startfiguren som pilarna visar. Man virkar spiralvarv, inte avslutade varv. Varven börjar och slutar vid D (vänster vante) resp C (höger vante).
A = toppen av vanten, B = toppen av tummen, C-D = vantens nederkant, E = tumvecket.
Vänster vante virkas D-B-E-A-C-D och höger vante virkas C-A-E-B-D-C.
Den röda pilen markerar handens utsida, den virkas enligt diagram 1 nedan.
Den blå pilen markerar handens insida, den virkas enligt diagram 2 nedan.
Observera att diagrammen läses från olika håll för höger och vänster vante!
De sneda rutorna i diagrammen (vantens resp tummens överkant) tolkas så att två maskor virkas i samma maska för varv 1-9 och två maskor virkas ihop för varv 11-19.
Toppmaskorna (är inte utritade i diagrammen) och hörnmaskorna görs i bottenfärgen, lika på varje varv. Insidans randning kan få fortsätta ner till hörnet.
De gröna pilarna är tummen, de virkas enligt diagram 3. Samma diagram kan läsas för tummens insida som utsida. Byt randfärg mitt på toppen, men låt själva toppmaskan ha samma färg på varje varv.
Diagram 3, tummen
Varv 5-7: Fortsätt virka runt i oavslutade varv. Öka på varje varv en maska på var sida om toppen av vanten (A) och virka 3 maskor i den mittersta maskan i de nedre hörnen (C och D). På var sida om tummens toppmaska (B) minskas med en maska per varv (virka ihop de två maskorna närmast före och närmast efter toppmaskan).
Hopvirkning av tummen, görs från avigan.
Steg 4: Lillfingersidan
Vänster vante: D - A - C - D
Höger: C - A - D - C
På vardera sidan om (A) virkas de 2 närmaste maskorna ihop. I hörnen (C) och (D) ska 3 maskor virkas ihop varje gång.
Nedre kanten virkas med röd på röd och grå på grå.
Avsluta varv 19 med att med grått virka ihop 5 maskor placerade så mitt emellan fram- och baksidan som möjligt. Klipp av det röda garnet.
Varv 20: Virka upp längs insidan (vänster vante) respektive utsidan (höger) tills det är 2 maskor kvar till mittmaskan (A). Virka ihop de 5 maskorna på toppen. Vänd vanten avigt och virka ihop den på samma sätt som tummen. Klipp av garnet.
Steg 5: mudd
Stick virknålen genom en maska i vantens nederkant, vid punkt (D), och dra upp en ögla. Virka 15 luftmaskor +1 vändmaska, vänd och virka tillbaka längs lm-kedjan med fm i bakre mb. Efter den 15e maskan virka 1 sm i vardera av de 2 nästa maskorna på vantens nederkant, vänd virkningen, hoppa över de 2 sm (räkna dessa som vändmaskor) och virka 15 fm i bakre mb, +1 lm, vänd. Fortsätt så att virka fast mudden i vanten.
Det blir ett varv per maska.
Virka ihop mudden från avigan.
Dahlia mittens
Finally I managed to write down a pattern for these mittens. This is a translation of my Swedish text. Please tell me if you find any errors!
I should also mention that this pattern is for an experienced crocheter, at least experienced in tapestry crochet. I show the working procedure, but do not explain every stitch in detail.
Earlier this year I crocheted pair after pair of mittens while gradually improving the model. I called them Christmas mittens when I first wrote down the Swedish version of the pattern here, but I discovered there are many Christmas mittens... not very unique. So now I have chosen to call them Dahlia mittens, as the Dahlia is a flower with eight petals.
This mitten is not crocheted top-down or bottom-up, but from the thumb-side to the little-finger-side. Big parts of the rounds are vertical on the hand. You crochet it from the right side only, so that you can see what you are doing all the time and can create colorwork (tapestry crochet) without difficulty. Small exceptions from the rule are a few stitches crocheted from back to front. (Read here!)
1 - preparations
Yarn: Viking Alpaca Storm, color grey 513 and red 550I have used 65 grams of grey and 30 grams of red.
Size: for a woman's hand
Hook: 3 mm.
Gauge: Swatch: Crochet a square, using both colors. Crochet in rounds, no turning, with single crochet in the back loop only, 3 stitches in every corner. Gauge should be 21 stitches (or rounds, as in a square it's the same) per 10 cm. In the picture: 17 stitches /8 cm. Change to larger or smaller hook to match gauge.
The whole mitten is crocheted in tapestry crochet: single crochet in the back loop only. The yarn not in use can either be crocheted-in or be kept on the back of the work. In the case you do the latter, remember to twist the yarns regularly to avoid long strands on the inside of the mitten.
Abbreviations:
st, sts - stitch, stitches
ch - chain
slst - slip stitch
sc - single crochet
tc - turning chain
BLO - back loop only
FLO - front loop only
2 - Foundation
All single crochet stitches are worked in the back loop only if not stated otherwise.
To crochet in the back bump - see here.
Left mitten: Ch 5, tc, turn, 5 sc from back to front in the back bump, tc, turn, 5 sc, ch 12, tc, turn, 12 slsts in the back bump - this is the thumb - 2 slsts on the short side of the rectangle, ch 24, tc, turn,
24 slsts in the back bump - this is the index-finger-side of the body of the mitten - 4 sc along the long side of the rectangle, 3 sc in the 5th st, 2 sc along the short side of the rectangle, 3 sc in the first st on next long side.
Right mitten: Ch 5, tc, turn, 5 sc from back to front in the back bump, tc, turn, 5 sc, ch 24, tc, turn,
24 slsts in the back bump - this is the index-finger-side of the body of the mitten - 2 slsts on the short side of the rectangle, ch 12, tc, turn, 12 slsts in the back bump - this is the thumb - 4 sc along the long side of the rectangle, 3 sc in the 5th st, 2 sc along the short side of the rectangle, 3 sc in the first st on next long side.
3. Thumbside
The mittens are crocheted around the foundation in the direction shown in the picture. Crochet in spiralling rounds. Start and end of round is at the point (D) for the left mitten and at (C) for the right mitten.
A = top of the mitten, B = top of the thumb, C-D = bottom, E = angle of thumb
The left mitten is crocheted D-B-E-A-C-D and the right mitten is crocheted C-A-E-B-D-C.
The red arrow represent the back of the hand/mitten. Use chart # 2 for this.
The blue arrow represent the inside of the hand/mitten. Use chart # 3 for this.
Note that the charts should be read from different directions for the left and right mitten!
The half boxes (in top of mitten and top of thumb) should be interpreted as increase (2 sts crocheted in the same st) for rows 1-9 and decrease (2 sts crocheted together) for rounds 11-19.
The top stitches are not included in the charts. Use the background color throughout for these, and also for the corners C and D.
Let the stripes on the inside of the hand continue all the way down to the corner (D).
The green arrows represent the thumb. Use chart # 4 for this. It can be read both for the inside and outside of the thumb. Change the color of stripes on the top of the thumb, but let the top stitch be in background color throughout.
Chart # 4, thumb
Rounds 5-7: Continue to crochet in spiralling rounds. On each round, increase 1 st on either side of the top (A) and crochet 3 sts in the middle of each bottom corner (C and D). The thumb is decreased with 1 st (crochet 2 sts together) on either side of the top stitch (B).
Round 8, left mitten: From the corner D, crochet up along the thumb until 2 sts remain before the top stitch. Pull up a loop from each of the 5 following sts (the top st and the 2 sts on either side) = 6 loops on hook, yarnover and pull through all loops on hook, = one loop on hook. Turn the thumb inside-out. Change color and close the thumb in the following way: hold the yarn in the middle between the two edges, insert hook in the next st and pull up a loop (= 2 loops on hook), insert hook in the corresponding st on the other side, pull up a loop (=3 loops on hook), pull the last loop through the 2 first, = one loop on hook. The direction of the hook should be pointing from the fabric to the space. This is a version of what I call the "zipper joining method"!
Closing the thumb from the wrong side.
Close the whole thumb down to the angle, and turn it right again. Make a short-row from the first of the 2 sts at the angle (E) down to the corner (D); crochet this short-row from back to front FLO. Turn and work back to the point (E) (normal sc BLO again), include the second (E)-stitch. Finish the rest of the round, increase at the top (A) as before.
Work down to the corner (D). Make a short-row: Turn, crochet from (D) to (E) from back to front FLO, include the 2 (E)-sts, turn, crochet down to (D) (normal sc BLO again), 3 sts in the corner and finish the round along the bottom edge.
Rounds 9-10: Work rounds with increases on either side of the top (A) and with 3 sts in each corner (C and D).
4: Littlefinger-side
Finish row 19 by working 5 sts together in the middle between the 2 mitten-halves. Cut the red yarn.
Betwen the two sides of the mitten is now a space which will be closed by row 20:
Round 20: Work up along the left side until 2 sts remain before the top stitch (A). In a similar manner as with the thumb, crochet 5 sts together, turn the mitten inside out and crochet the sides together. Cut the yarn.
5: The cuff
Insert the hook in a stitch in the bottom edge of the mitten, pull up a loop, ch 15 +1, turn, 15 sc BLO, slst in next 2 sts of the edge, turn, skip these sl sts, 15 sc BLO, tch, turn, repeat around the mitten. It will be 1 row per st. Crochet the cuff together from the inside. Weave in ends.
If you want the cuff to be tighter, change to a smaller hook (2,5 mm).
Late Vacation
Mitt tiotal - mer än en årskrönika
Nytt år och nytt årtionde! Tid att se tillbaka, summera och reflektera. Vi överöses inte bara av årskrönikor utan av årtiondes-krönikor i alla möjliga sammanhang och av alla grader av seriositet. Och varför skulle inte jag? Den här bloggen är inte fullt tio år gammal, inte ännu, men till sommaren är den det. Ovan: den första bilden jag publicerade i mitt första inlägg, två armband av afrikanska blommor.
2010 började jag. Bara för att jag var road av att virka, jag hade sett andra bloggar, och tänkte "varför skulle inte jag kunna...?"
Cykelsadelskyddet virkade jag i september och skrev ner mönstret. Det finns här.
2011: I mars virkade jag en mössa med smygmaskribb för första gången. Jag hade smygmaskvirkat vantar tidigare, men det här med ribbvirkningen var nytt för mig. Själva mössan har jag kvar och använder regelbundet.
Den smygmaskvirkade ribbkanten utvecklades snart till att virka hela mössor i tekniken, som dessa som fotades en dag då det snöade!
Det var också 2011 som jag virkade ett par shorts åt en yngre kollega på jobbet. Vid det här laget, idag - åtta år senare, är de kanske inte moderna längre, men beskrivningen finns fortfarande här.
Under 2011-2013 jobbade jag bland annat med en sorts mönster som jag kallade "flerfärgatgarn-experiment". Det var en sorts "seamless crochet" dvs små enheter som virkas efter varandra utan att klippa av garnet eller börja om med ny tråd. Fastän det finns andra som tänkt i samma banor hittade jag ingen som gör det precis på samma sätt som jag. Jag gjorde en mönstersamling där det bland annat finns länkar till fyra olika såna mönster.
Tyvärr har jag inte orkat uppdatera den där mönstersidan på senare tid. Får se om orken kommer nån gång.
I stället började jag från ungefär 2014 att lägga ut enstaka mönster på ravelry. Där finns både länkar till mina gratismönster och de som jag efter mycket tankemöda vill ta några kronor betalt för.
Jag har bara skrivit nödvändiga mönster! Det låter kanske förmätet, men vad jag menar är detta:
när jag efter allt mitt eviga experimenterande upptäckt något som jag inte sett eller läst om någon annanstans, då har jag beskrivit det i ett mönster. Tex de smygmaskvirkade flätmönstren - en mössa, ett par vantar, ett par handledsvärmare och ett par sockar.
Ett tiotal enstaka sidor med speciella tekniker har jag samlat här på bloggen. (På högerkanten.) Små tips och trix, inte sånt jag uppfunnit själv, men sånt som jag återkommande refererar till så jag tyckte det var värt att ha det lättåtkomligt att också länka till. Tex sidan om hur man vänder virkningen! Den skrev jag då jag upptäckte att så många googlat och sökt på just "vända virkning" och liknande.
Sedan fortsätter jag med nya maskor då och då, försöker att utveckla och förbättra. Mitt omfattande smygmaskvirkande får mig att börja tälja mina egna virknålar. För att få dem som jag vill ha dem!
I oktober 2015 träffade jag Maria Gullberg under en helg i Sollefteå.
Samma år skrev jag de två mönstren som beskriver min version av virkad flerfärgspatent.
2016 skickade jag ett bidrag till en designtävling: Wålstedts Textile Art Competition. Flera priser delades ut och jag fick Wålstedts pris för min väst! Ett diplom, en pengasumma och så fick den följa med på utställning ända till Japan.
2017 började jag sälja vissa av mina alster på hantverksmarknader och på Nävarnas Hus i Burträsk. Och det gör jag fortfarande.
Under 2019 hade jag gjort så många vantar att jag kommit fram till "det ultimata sättet att virka en vante". Det blev ett mönster som jag kallade jag Julvantar eller Dahlia mittens - syftande på blomman Dahlia som i sin enkla naturform har åtta kronblad.
Förlåt alla som vill att virkning bara ska vara enkelt. Jag strävar i stället alltid efter bästa möjliga slutresultat.
Till slut då, det sista som hände samma år (ja, alldeles nyss!) var att jag lyckades publicera ett sjalmönster med en förbättrad version av den virkade flerfärgspatenten: Late Vacation.
Och vad ska hända framöver? Ingen aning. Just nu är jag inne i ett spännande sock-stim.
Hjärtan och ränder
Drottning Annas stjärna
Möten i soffan
Vad är grejen med mormorsrutor?
Vad är egentligen grejen med mormorsrutor? Hur kan de vara så populära? För mig lite obegripligt.
När jag virkade Maria Gullbergs mönster Möten tidigare i år (förra inlägget) så var det närapå undantaget som bekräftar regeln. Nämligen den regeln att jag inte virkar mormorsrutor! Det är något med det speciella hålade utseendet som inte attraherar mig. Men en filt har jag alltså även gjort en gång, bilden ovan, det var 2013. För jag är ju sån att jag måste testa, jag avfärdar inte någonting utan att ha provat först. Jag virkade de här runda mormors-"rutorna". Men jag blev inte fast för mormorsrutevirkning.
Jag hade färgat garn med lupiner och avocado. Det lupinfärgade blev en fin lys-grön färg. Kanske är den idag inte riktigt lika lysande, men fortfarande en fin grön färg.
Mitt andra test, Maria Gullbergs mönster, det har den fördelen att man tänker mindre på det där med hålen eftersom andra mönster uppstår när man sätter ihop hennes specialdesignade rutor.
"Mormorsruta" kan ibland syfta på nästan vilken ruta som helst som är tänkt att virkas (eller även stickas) i ett större eller mindre antal och sys eller virkas ihop till en större enhet. Men just nu syftar jag på den mer precisa betydelsen, en ruta som virkas av stolpgrupper med mellanrum av en eller flera luftmaskor, och där stolpgrupperna placeras på förra varvets luftmaskbågar/mellanrum.
Virkboksförfattarna Susanna Zacke och Sania Hedengren varierar mormorsrutan i sina böcker med att göra den med halvstolpar. Ja det kanske finns en poäng med det också - lägre maskor ger tätare varv och därmed mindre hål?
"Rutorna" behöver nu inte vara fyrkantiga utan kan minsann se ut hur som helst! Runda, trekantiga, sexkantiga, åttkantiga... Eller citronformade? Som i Jane Crowfoots Mystical Lanterns. Den kan jag inte låta bli att gilla litegrann. Om ett sådant mönster hade funnits 2013 när jag skulle göra min växtfärgade filt hade jag kanske använt det.
Eller så virkar man helt enkelt de där stolpgrupperna på långa raka varv, som ränder, fram och tillbaka. Eller i sicksackform.
I stället för att virka många rutor som måste sys eller virkas ihop ser jag ofta en enda jättestor mormorsruta nu för tiden. Man gör bara större och större varv.
Den äldsta bilden av en mormorsruta lär vara i The Art of Crocheting, en bok från 1891.
Där finns inte något mönster i egentlig mening, alltså ingen instruktion om vilka maskor man ska använda. Det står bara: "The engraving clearly explains the method of making, and shows how the colors are used". Sedan räknas några olika färgförslag upp!
Det är inte första gången jag ser vilket förtroende virkdesignern hade för sina läsare förr i tiden.
Men det var nog 70-talet som var mormorsrutans guldålder. Det kanske är det som är problemet? Att man kan förknippa virkning i så hög grad med mormorsrutor och med avskräckande fula virkningar...
En del av detta har Dora Ohrenstein skrivit om i en artikel om mormorsrutans historia. Där skriver hon också att det kallades amerikansk virkning - det hade jag aldrig hört förut.
En liten artikel om hur mormorsrutan dök upp på catwalken för några år sedan hittade jag i Talking Crochet. Där finns några intressanta (eller läskiga) bilder!
Intressant var ordet sa Bull. Ja det är verkligen det jag tycker om mormorsrutorna - intressant! men inte så snyggt. Det fascinerar mig hur mycket mormorsrutor som virkas i världen. Och för mig finns bara en bra förklaring till denna popularitet: att det är så enkelt. Det är just principen att virka i mellanrummen, hålen, som gör att det är enkelt. Man kan göra det utan att titta, man känner med fingrarna var virknålen ska stickas in. Om du hör någon säga sig kunna virka utan att se på sitt arbete, så ta reda på om det inte är mormorsrutor hen menar då! Tala gärna om för mig om det skulle vara något annat.
Det finns några berättelser om blinda eller synskadade virkare att läsa hos Crochet Concupiscence. Jajamen, mormorsrutor.
Det här med enkelheten gör att mormorsrutorna också funkar bra till allehanda gemensamhetsvirkningar och manifestationer. Jag vet inte vem som för tillfället innehar världerekordet i stor filt, men det är i alla fall inte något fel på entusiasmen i de här båda exemplen, från Småland och Indien. Ska man få så många människor att ställa upp för en gemensam sak så får det nog lov att vara någorlunda enkelt, det man förväntar sig av dem!
Själva principen med små rutor som senare virkas ihop till en större enhet har jag ingenting emot. Jag har gjort ett försök med vanliga fasta maskor som jag kan visa snart. Det här med Corona har ju inte inneburit någon karantän för min del, eller arbete hemifrån eller sysslolöshet eller så. Tvärtom har den gångna våren varit en hektisk tid på många sätt, men nu har sommaren kommit och snart även semestern. Då.
Bilderna på grytlappar är några som jag hittat bland min mammas gamla grejer.
Organiska geometriska kvadrater
Den 26 april hittade jag på ett utkast till en liten ruta virkad i fasta maskor. Jag tänkte mig någonting kvistliknande som man skulle kunna montera ihop till en helhet. En ganska organisk helhet, många små kvistar till en hel "växtlighet". Det var den första tanken. Att kanske lägga till blad eller blommor fanns också i den ursprungliga idén.
Jag visste inte exakt hur de borde virkas bäst, provade med små variationer.
Försök nummer två - bara blått. Jag provade ut ännu fler geometriska kompositioner! De här två bilderna (ovan och nedan) är skapade i ett bildprogram i datorn av bilden av en enda virkad ruta.
Brokig grytlapp
En ribbtröja

Virkade spetsar
Jag har botaniserat lite mer bland min mors efterlämnade textilier. Här är några exempel på virkade spetsar jag hittat i diverse lådor. Sånt här virkade de förr! Som prydnad för lakan och örngott. Nu för tiden ses väl lakan närmast som förbrukningsvaror - att använda en tid och sedan slänga. De nöts ju också upp ganska snabbt. Man lägger inte ner möda på sådana saker - men annat var det förr, med kraftiga hemvävda lakan i linne, skulle hålla många år... Då kunde man virka en spetsremsa att sy dit som dekoration.
Tråden är som sytråd! Jag skulle aldrig klara av att virka något så litet, har inte ögon eller handlag för det. Remsan på bilden ovan är 3 cm bred och jag vet inte hur lång. Den är hoprullad till en rulle omknuten av en liten tråd (och jag har inte velat rulla ut den).
Här är två bredare remsor i olika längd. Jag tror att de har varit tänkta att sys på ett lakan och ett örngott. Texten tyder väl på det kan man säga... Den längre är 125 cm och den kortare 60 cm. Båda är 10 cm breda.
De här är med all säkerhet inte virkade av min mamma, utan mer troligt av mormor, eller en moster. En liten papperslapp är fastsatt på den ena med texten Obs! Ca 100 år! Men jag vet inte när lappen är skriven. Aldrig har mamma visat mig de här sakerna, bara haft dem liggande i något skåp.
På den andra en motsvarande lapp: Obs! Gamla texten! Ja stavningen är onekligen gammalmodig, både i SOF och i GODT!
Denna är jag mer osäker på. Fint mönster med en sorts bladranka med klöverliknande blad Den är 10 cm bred och hopsydd till en ring. Kanske skulle den också sitta på ett örngott? Jag vet inte. Den totala längden är ca 90 cm. Den är lite sliten på ena kanten, skulle kunna tyda på att den varit fastsydd på någonting en gång.
En del av dessa har tydligen suttit fastsydda på någonting, andra ser bara ut som provbitar av ett mönster.
Några flerfärgsvirkade projekt
Babyfilten har jag börjat med en luftmaskkedja som jag sedan virkat runt. Varven blir större och större ju längre ut jag kommer. Den är helt och hållet virkad i fasta maskor i bakre maskbågen. Hörnen består av tre maskor i samma maska.
Jag gjorde också en fyrkantig kudde på samma vis. Började där med åtta fasta maskor i en ring. Hörnen är gjorda på samma sätt som i filten med tre maskor i samma maska.
Jag ville få den här kudden att krylla av figurer litegrann som om den var en gammal bonad, det skulle se oplanerat och folkloristiskt ut. Jag använde hela tiden bara två färger i taget, dvs bakgrundsfärgen och en annan färg. Virkade några varv i taget med varje mönsterfärg. Mellan de föreställande figurerna fyllde jag ut med geometriska former och blommor.
Jag vet att alla figurerna inte ser perfekta ut på nära håll, men jag gillar ändå helheten.
Älgar!
Ett par! Ja, för det är en bröllopspresent! Gjorde den till en av sönerna som har gift sig i sommar, corona till trots. Det var naturligtvis planerat som ett stort arrangemang med många inbjudna gäster, men i slutändan blev det en liten familjetillställning med endast de närmaste två familjerna, tolv personer.
Samma igen men ändå inte
Och rutan fungerar precis likadant som tidigare att skapa olika mönster med.