Quantcast
Channel: Mmatildas virkstad
Viewing all 218 articles
Browse latest View live

Förlängda maskor

$
0
0


Ni vet att jag älskar att lära mig nya virksätt och maskor och tekniker. Jag trodde i och för sig att nu hade jag snart provat det mesta - men så är icke fallet! Nu har jag lärt mig en sak igen som jag genast måste dela med mig av!

Ni känner ju till det där att virkade flerfärgsmönster brukar luta litegrann snett åt höger (om man "läser" nedifrån och upp, som man virkar). En del retar sig lite på det där och vissa mönster gör sig ju faktiskt inte helt bra med den där lutningen. Men nu har jag fått veta att man kan virka så att mönstret verkligen blir helt rakt. I bilden ovan syns mina två provbitar. Man virkar runt runt med rätan mot sig hela tiden och maskan som åstadkommer det raka mönstret heter extended single crochet på engelska, (eller kanske snarare amerikansk engelska, det är ju skillnad på de där språken när det gäller virkning).
 Jag har inte hittat nån svensk översättning av ordet, men extended betyder ju förlängd, så antagligen kallas det förlängda fasta maskor.

Den som hittar en korrekt svensk översättning får gärna höra av sig!

I bilden ovan har jag virkat såna förlängda fasta maskor i båda proven. Den till vänster är virkad i båda maskbågarna och den till höger är virkad i bara bakre maskbågen. Det lustiga resultatet är att i det senare fallet så lutar virkningen igen, fast nu åt andra hållet än vanligtvis...

Hur den förlängda maskan virkas kan man se på youtube, se tex den här videon.

Jag tycker att resultatet är lite mer knottrigt än vanlig fastmaskvirkning, och det verkar även som den gömda tråden inte är lika gömd hela tiden heller. (Ni ser hur det ljusgrå lyser igenom litegrann.) Men man får väl väga fördelar och nackdelar mot varandra när man väljer hur man ska göra ett visst projekt.




Här är den raka versionen i mitten av bilden och tillsammans med ytterligare ett prov. Det som är längst till höger är virkat på andra ledden, med fasta maskor i bakre maskbågen. Jag ville försöka att virka bara från rätan, men samtidigt ändå inte virka runt runt. Måste man då klippa av tråden i änden av varje varv, och få tusen trådar att fästa?




Nej, vad jag testade i stället var att lägga tråden längs med det virkade varvet och virka in den samtidigt som jag gör nästa varv. Vet inte om det framgår riktigt av denna bild.
Det svåra var att få den invirkade tråden lagom spänd. För att inte få den att dra ihop virkningen var jag kanske något för generös med längden så i stället stack det ut en liten trådögla i vänsterkanten vid en del varv. Den osnygga kanten vek jag in  och sydde fast som en fåll sedan.



Detta var alltså en lite koncentrationskrävande virkning men resultatet är prydligt! Och dessutom stretchigt på "rätt" ledd, så att dessa cylindrar går att dra över en hand utan att behöva vara vida och stora.




PS. Lodjursmössan: Jag kan meddela att den är levererad men att barnet måste växa lite innan mössan passar riktigt perfekt...




Virka i tredje maskbågen

$
0
0


Virka provlappar. Enligt vissa det tråkigaste som finns. Men jag bara älskar provlappar! Jag virkar mycket fler prov och tester är färdiga grejer.
Och här kommer nästa i raden!
Jag trodde ju, som jag skrev sist, att det skulle börja ta slut med nya maskor att lära sig - men det tar nog aldrig slut...

Visst nämnde jag också sist att vitsen som jag uppfattade med de förlängda maskorna var att man kan mönstervirka med ett rakt resultat? I stället för ett svagt lutande, som annars är det vanliga med virkade mönster...

Nu har jag testat att virka i tredje maskbågen. Vadå tredje maskbågen? Jo det är den där tråden just nedanför maskan som man vanligtvis virkar i. Det finns en tråd just under/nedanför/bakom bakre maskbågen.



Om man virkar fram och tillbaka ser det ut så här, då ser man ju baksidan av förra varvet och tredje maskbågen syns just under toppen av maskorna. Genom att virka i den så viker sig toppen av maskan bakåt. Om man virkar vanliga fasta maskor på det här sättet, fram och tillbaka, så får man ett resultat som ser ut så:

  
Det blir som ett ribbmönster, det ser ut som resår. Dock kan man inte använda det som resår, för den här virkningen blir nästan helt stum - faktiskt fastare och hårdare än helt vanlig virkning.
 Men behöver man resår så finns ju flera andra bra alternativ.
Det här blir i stället dekorativa ränder, en liten reliefeffekt. Kan kanske användas om man vill ha en rand någonstans mitt i ett arbete?
Om man virkar runt, och alltså aldrig vänder arbetet, så kommer den tredje maskbågen att vara bakom bakre maskbågen hela tiden.

 Här syns främre och bakre maskbågen tydligt, de ligger båda helt framåt när man virkar så här.


Om man då lutar virkningen mot sig så kommer den där tredje maskbågen fram. Jag har lilafärgat den på den här bilden.


Så ser det ut, virkat runt med fasta maskor i tredje maskbågen. Varven kommer här så tätt att det inte blir någon reliefeffekt, men det ser nästan ut som stickat.



Man kan göra samma sak med halvstolpar och stolpar också. På bilden ovan är det fasta maskor nederst (1), halvstolpar i mitten (2) och stolpar överst (3).
Jag har faktiskt gjort detta med halvstolpar tidigare utan att ha hört talas om tredje maskbågen, se tex den här mössan och den här halsduken. Halvstolparna är lite speciella, den extra öglan på dem kommer ju av omslaget man gör som man bara drar igenom. Halvstolpar är överhuvudtaget fantastiskt användbara till massor av saker!


Vashti Braha har en informativ sida om ämnet (på engelska då). Där framgår också att det inte alls är solklart vad dessa maskor ska kallas, inte ens på engelska. Jag har tagit mig friheten att översätta "third loop crochet" till virkning i tredje maskbågen eftersom jag tycker det beskriver ganska bra vad det är man gör. Och tills någon hävdar något annat så använder jag det ordet.


Vashti skriver att man ska virka löst när man gör detta och det kan man ju göra om man vill, men jag har i stället använt mina smygmaskvirknålar. De ger en stor och vid maska samtidigt som de är tillräckligt spetsiga för att komma igenom den tajta tredje maskbågen.





Alltså detta med internet. Jag vet inte vad det beror på men vårt net-ett-abonnemang har inte räckt till de sista två månaderna. Förut har det räckt hur bra som helst för våra blygsamma behov, så något har helt klart hänt. När vi då har förbrukat de GB som vi betalar för så dras farten ner så det blir omöjligt att använda utom för det allra nödvändigaste, typ banken... Nu har jag varit nästan utan internet i ca två veckor, och det var samma sak förra månaden.

Så nu när vi just gått över på ny månad så skyndar jag mig att lägga ut de här bilderna innan våra GB tar slut igen.

Virka på alla virkentusiaster!




Anemonella

$
0
0

 Min anemonella - kan närmast beskrivas som en spetshalsduk?





 Här hade jag gärna också lagt in en bild på en riktig anemonellablomma, men i stället för att stjäla den bilden från någon annanstans så blir det som vanligt egna blombilder från den norrländska trädgården, det som blommar för tillfället.









en ny bok

$
0
0


I min nyaste bok finns inget att läsa, men...



Där finns mina virknålar! Ja inte alla, men en hel hög i alla fall.
Detta virknålsfodral har jag gjort av en finare sortens anteckningsbok, en tygbit och några nitar.



 Anteckningsbokens sidor, med alla sina virkrelaterade anteckningar (otestade idéer och otestbara idéer), rev jag först ut så bara pärmen blev kvar. Det var den jag var ute efter. Jag ville försöka göra något där jag kunde förvara även mina handsnidade trävirknålar utan att oroa mig för att de skulle riskera att brytas.



Så jag sydde ett virknålsfodral med smala fack enligt vanlig modell, sedan nitade jag fast det på insidan av pärmen. Nitarna köpte jag på Slöjddetaljer, de heter skruvnitar. Dem kan man skruva ihop med en vanlig skruvmejsel, det var ju en fördel, men å andra sidan var de nån millimeter för stora så jag fick lägga en liten ring och en kartongbit emellan pärmen och tyget runt varje nit. Nästa gång ska jag prova en annan sorts nitar, som jag tror är mindre. Jag har fler virknålar fortfarande stående i en glasburk...

Skitnöjd är jag med denna virkbok!




Sommaren är rekordvarm, verkar vara så i hela landet... För mig fick det gärna komma lite regn nu...
 

Min 120 centimeters blåa blomma

$
0
0

Många menar att sommaren är en tid för att avsluta virkningar som man har liggande - de där retsamma ufona. Det har jag gjort nu: en duk som påbörjades sommaren 2011. Till slut bestämde jag att den inte behöver bli större, nu är den ca 120 cm tvärsöver.




Från början var den bleka kaffelattefärgade mitten (som låter bättre än beige) tänkt som en bakgrund som jag skulle sy eller virka ett mönster på - men den idén gav jag upp. Den släta ytan är så trevlig i sig själv. I stället gjorde jag duken större och större med den ljusblå färgen och allra sist blev det ett varv med en något mörkare blå.




Det känns så skönt att ha avslutat denna!

Så här ser den ut i sin helhet, min blåa blomma:




Vitt

$
0
0

Det blir långt mellan inläggen här. Virkat har jag dock gjort, här är mina vita sommarsockar.




De är virkade i Drops Fabel (75% ull, 25% polyamid). Det är första gången jag virkar ett par sockar i så tunt garn, jag har bara gjort raggsockstypen tidigare. Det är jätteroligt att ha fått till dessa.




De är smygmaskvirkade och så stretchiga att de sitter som gjutna. OCH går lätt att dra på och av utan att det tar emot över hälen.




Hälen har jag gjort tätare än själva sockan för att den ska vara starkare.




Flätmönstret är nästan identiskt med det på mössan som jag gjorde i våras. Jag har kommit på en liten förändring som jag tycker gör utseendet en liten aning bättre. Jag håller nu på och skriver på mönstret till dessa sockar. Huvva så besvärligt att få till tillräckligt bra bilder så det syns hur man gör.


Semestern är slut, det heta sommarvädret har gått över i hällregn men vi har åtminstone ingen översvämning, skolorna har börjat, svampen börjar komma i skogen (DET gillar jag), jag ska jobba i helgen, jag väntar på en virkbok som ska komma med posten, snart är det val (förvirrande), men innan dess ska jag till Göteborg på ett bonsaimöte (roligt!), för övrigt händer det väl inte så mycket.

Ha det bra alla virkare, och virka på!



Svart

$
0
0

Virkning är en fantastisk teknik ändå. Den passar lika bra till mjuka sockar som till en stel hatt i dubbelt bomullsgarn... Det gäller ju bara att anpassa tekniken efter ändamålet, välja garn, virknålsstorlek och olika maskor, allt efter vilken effekt man vill ha. Och många slags maskor finns det! Jag har gjort mitt bästa för att visa på alla variationer som jag hittat, men den här hatten har jag virkat med vanliga stolpar, sedan är den även fodrad inuti med ett tunt tyg.


Virkledigt

$
0
0


Det har blivit en paus i virkandet, jag kommer att ägna all min begränsade fritid åt bonsai en tid. Får se hur länge det blir.





Varma fötter

$
0
0

Nu kunde jag inte hålla mig längre. Jag har tagit fram virknålen igen.


Varma fötter och virkade sockar vill man ha! 
Ja fast jag vet ju hur många som tror att det är i princip omöjligt att virka sockar, eller åtminstone att virka såna som är sköna och sitter bra på foten. Men jag har verkligen grottat ner mig i sockvirkning nu sedan jag grävt ner bonsaiträden för vintern.

Alla tidigare sockar jag gjort har varit smygmaskvirkade. Som ni vet så anser jag smygmaskvirkning som en alldeles särskilt bra teknik - särskilt för projekt som sockar! Så tänkte jag: men skulle det gå att göra en version med vanliga fasta maskor?

Det gick ju att göra tulpanmuddarna, ursprungligen smygmaskvirkade, i en "vanlig" version. Det borde gå med ett par sockar också.

Kom inte och tala om för mig att det finns massor av virkmönster till sockar. Jag vet det också.
Jag vet å ena sidan att det finns massor av sock-virkmönster, å andra sidan att det finns massor av folk som inte tycker man kan virka sockar alls.

Om man hittar Billigt garns sida om att virka sockar får man båda uppfattningarna liksom tillsammans i ett paket. Både att det inte går, men här är ändå länkar till mönster, ungefär...


Oavsett andras uppfattning - här är i alla fall mina virkade tjocksockar. Virkade sidledes med bara fasta maskor. Fasta maskor i tre olika versioner om man vill vara noga. Ribbvirkning med fasta maskor i bakre maskbågen känner de flesta till, det har jag använt i skaftet. Själva foten är virkad enligt slätvirkningsprincipen: ena varvet fasta maskor i bakre maskbågen, andra varvet aviga fasta maskor i främre maskbågen.
Hälen och tån är virkade i främre maskbågen.

Hela arbetsgången och konstruktionen är densamma som till mina flätmönstrade finsockar. De som jag håller på och kämpar och försöker skriva ner mönstret till...



Och någon bra bild har jag inte precis men visst syns sockarna i alla fall.



Mera sockar

$
0
0

Jodå här har det virkats flera par sockar! Hösten är ju här på allvar, och vi har redan snö. 
Bilden ovan är ett par vintervarma herrsockar smygmaskvirkade i Raggi.



(Måste få visa denna bild från häromdagen när snön kom!)



Så nog är det bra med varma sockar på kalla golv. Framifrån ser de visst helt enfärgade ut...



...men bakifrån syns det att de passar bäst på en skellefte-aik-supporter. Eller nån annan som gillar gult och svart.




Totalt annorlunda är dessa som jag virkat av blandade garnrester i rött och grönt. De är virkade med förlängda maskor, som jag skrev om i juni. Någon sa till mig att just förlängda maskor skulle vara bäst för sockvirkning. Tja...

 Men lite roliga och åtminstone färgglada är de.



Om signaturen A-C är intresserad av meningsutbyte så får du gärna höra av dig till adressen som syns i marginalen, jag kan tyvärr inte se din adress.




En lagom varm tröja - snart!

$
0
0

 Jag virkar på en tröja. Hade några nystan av två olika garner, båda röda. Ingen av dem skulle räcka till en tröja var för sig, men båda tillsammans skulle räcka räknade jag ut. Jag tänkte ut idén att virka ett varv av varje till ett randigt mönster.
Den ena sorten heter Fuga Tweed, den är mörkröd och lite prickig. Jag gillade utseendet, det var väl därför jag köpte garnet på impuls nån gång utan att ha nån idé om vad det skulle bli. Det är nämligen egentligen mer akryl och mindre ull i det garnet än jag brukar gilla.
Det andra garnet däremot är ull och alpacka, utan konstfiberinblandning: Nepal. Det är ljusare rött än Fugagarnet och även lite tjockare. De båda garnerna tillsammans blir lagom tjockt och lagom varmt!

 Övre delen av tröjan med flätmönster har jag virkat runt. Här är det blandade tekniker: De båda smalare bårderna är smygmaskvirkade och den bredare i mitten är gjord med stolpar och halvstolpar.

Själva kroppen (ursäkta vad heter det på en tröja?) är virkad vertikalt. Den är gjord i fasta maskor i bakre maskbågen, och med aviga varv när jag virkat från avigan, därav att den ser ut som den gör. Vartannat varv med Fuga, vartannat med Nepal.
Jag har nu kommit lite längre än vad som syns på bilden, kroppen är färdig runt om och det fattas bara ett par ärmar! Förhoppningen är att jag ska kunna ha tröjan den här vintern!




Annars är det mest spännande i min virkvärld just nu att jag har tre provvirkare som håller på och testar mönstret till mina vita sockar (Sommarsockarna). Spännande var ordet, sa Bull...


Farsdagssockar

$
0
0


Ännu ett par virkade sockar! Dessa gjorde jag åt Jägarn och han fick dem igår på fars dag. De är virkade i garnet Sju bröder, jag hade fortfarande kvar en del av det.

Efter ganska mycket testande av olika sätt att virka sockar så har jag alltså utvecklat en sorts konstruktionsmodell för plattvirkade sockar. (Om man virkar fram och tillbaka så det blir en platt bit som man sen syr ihop, vad heter det då? Nu kallar jag det plattvirkat, till skillnad från rundvirkat.) Dessa är inte smygmaskvirkade utan virkade med vanliga fasta maskor. Precis som de vit/beiga jag gjorde åt mig själv.

 Den här konstruktionsmodellen fungerar både för smygmaskvirkning och vanlig virkning

För att det ska bli någorlunda bra hänger det litegrann på att sömmen görs på så sätt att den inte känns. Många oroar sig för att göra sockar på det här sättet pga det måste till en söm någonstans.

Samma grundkonstruktion har jag nu använt till alla de sockar jag gjort på den här sidan midsommar - undantaget de rödgröna med förlängda maskor - de är ju rundvirkade.




Har Far trampat ihjäl katten eller spelar den bara en vanlig fotkudde?...




Smygmaskvirkade vantar

$
0
0



 Många smygmaskvirkade vantar har jag gjort genom åren. Tex en väldigt traditionellt virkad, bilden nedan:


 - Traditionell men med resårmudd runt handleden i stället för en fast kant. Mönster finns här.

Men vantar, precis som sockar, kan förstås också virkas helt på tvären. Då gör man hela vanten på samma sätt som mudden är gjord till vanten ovan. Det är det jag gjort med den helbruna vanten med flätmönstret. Jag måste ju bara testa alla varianter.

Jag skriver ju inte om virkning med någon avsikt att sälja garn - jag har inget garn att sälja! Jag arbetar i hemtjänsten, som jag nog berättat tidigare. Jag virkar bara för att det är så roligt. Och det roliga ligger mest i att undersöka, testa, lära mig nytt och hitta på nytt. Det har blivit en mani: Jag måste maniskt prova på alla olika virksätt och alla sorts maskor, vad som passar till vad, och kan man utveckla tekniken och virka ännu bättre? Virkning är historiskt sett en ung teknik (tex om man jämför med stickning) så det är inte så konstigt om inte allt man kan göra med den är upptäckt ännu. Den här manin har blivit värre och värre med tiden, och jag vet inte om den kommer att gå över...




Garnet till de här vantarna är i alla fall Drops Karisma, 100 % ull. Det blir varma sköna vantar det.




Så här ser konstruktionen ut, vanten är virkad platt, tummen i mitten, sedan har jag sytt ihop den. Efteråt har jag kommit på att om jag gör ett likadant par någon mer gång så ska jag naturligtvis göra fram- och baksida i ett. Först virka ett varv på utsidan, uppåt, och sedan fortsätta varvet nedåt på insidan av handen. Då behövs inte ens hopsyningen på slutet. Vet inte varför jag inte tänkte på detta.



Jag tog med mig vantarna ut i skogen för att fota dem. Snön kommer och försvinner i omgångar den här tiden på året, och just idag har vi ett yttepyttetunt lager, och här och där ingenting alls.

Och vad hittade jag i skogen?



Jo blåröda plastband med texten HOLMEN NATURHÄNSYN. Jag antar att det betyder att det som de omgärdar ska sparas och inte avverkas. Tidigare i år har jag hittat en bergknalle som var märkt med den här sortens band runt om. Markeringarna som jag hittade idag sitter runt en liten dunge med gamla aspar. Det är bara att glädja sig!

Trädet på bilden är dock en tall. Jag kände mig som en trädkramare när jag fick ullvantarna att sitta så här på trädstammen! Fast inte mycket till trädkrameri eller protestaktion kan man väl säga att det är när man kramar ett träd som skogsbolaget redan skyddat...




FO - virkad tröja!

$
0
0


Till slut har ärmarna kommit dit på min röda tröja.

Det kan ju råka bli lite för mycket innesittande när det är mörkt och tråkigt ute, som nu i november. Hemskt mörkt och trist och deprimerande har det varit de senaste veckorna tycker jag.
Det enda positiva med det där innesittandet är väl att man kan lyckas göra färdigt nåt långdraget virkprojekt.

Tex en röd tröja, nästan lagom till jul!



Så här har jag virkat tröjan: Jag har använt två olika garner, som jag berättat tidigare, och blandat dem så att det skulle bli en någorlunda helgjuten helhet. Okpartiet är virkat runt i spiral, där är det mest smygmaskvirkning. De smalare flätorna är helt smygmaskvirkade och i den bredare i mitten har jag blandat in stolpar och andra långa maskor för att få till mönstret.




Resten av tröjan är virkad fram och tillbaka på tvären, jag kallar det från och med nu för plattvirkat. Den är inte gjord för sig och fastsydd utan jag har virkat fast den i oket med vändmaskorna. Jag har virkat ett varv med det ena garnet och ett varv med det andra, så att det blir en rytm av fyra olika varv som upprepas: varv 1) med Nepal vanliga fasta maskor i bakre maskbågen, varv 2) med Fuga Tweed vanliga fasta maskor i bakre maskbågen, varv 3) med Nepal aviga fasta maskor i främre maskbågen, varv 4) med Fuga aviga fasta maskor i främre maskbågen. Här nedan syns både framsidan och baksidan, och mudden.




Varje varv med Fugagarnet förlängdes nämligen med 8 förlängda halvstolpar medan jag vände Nepal-varven tidigare med hjälp av de små luftmaskbågar, som syns på avigan på bilden ovan. Så blev det en kantmudd av det mörkare garnet, lika på kroppen och ärmarna. Och så fick jag användning för den, nyligen inlärda, förlängda maskan (halvstolpar blev för små, och stolpar för stora).







Smygmaskvirkning och virkfasthet

$
0
0


Denna smygmaskvirkning. Så fantastisk! Så outforskad. Jag har den ständigt i skallen och nu har jag fått en ny uppenbarelse som jag bara måste meddela.


Vad är virkfasthet? Hur många maskor man har per längd färdigvirka yta.
När det gäller så kallad "vanlig" virkning så är det alltid utskrivet noggrant i alla mönster vilken virknål man ska använda, tex 1,5 mm eller 3 mm eller något annat, för att få den rätta virkfastheten till just den virkningen. Alla vet att det blir skillnad mellan en sak som är virkad med 1,5 mm och en virkad i samma garn med  en 3 mm virknål. För att tjockleken på virknålen, diametern, avgör hur stor varje maska blir.

När man läser om smygmaskvirkning gäller detta plötsligt inte! För mig obegripligt.

Då ska garnet hållas löst i handen utan spänning, eller varje maska ska dras ut eller förlängas utöver den storlek som man får av virknålen. Maskan ska formas "på fri hand"!
 Det kan uttryckas så här:
det som är det speciella med virkade smygmaskor är att man drar upp maskan en bit på virknålen, så att virkningen blir lös.
eller så här:
När man har stuckit virknålen genom maskan från varvet innan, och gjort ett omslag om nålen och dragit genom, då ska man göra en lång maska, eller att man säger en LÖS maska.


Jag har skrivit om detta tidigare för ungefär ett år sedan. Det var då jag just hade upptäckt den här skillnaden, och blev så förvånad och förvirrad. När jag för visst antal år sedan började smygmaskvirka var det helt självklart att virka på med samma garnspänning i handen som jag redan var van vid. För att resultatet inte skulle bli alltför tätt och hårt så bytte jag virknålsstorlek uppåt och uppåt tills jag var nöjd.

 Hur det funkar att virka med den gammaldagsa platta smygmaskvirknålen vill jag inte gå in på eftersom när man använder den så virkar man på ett helt annat sätt. Jag provade ju den också från början och tyckte inte det funkade alls.



  

Ovan- Samma virkning, samma virkfasthet, samma storlek på maskorna - olika virknålar. Om man ska göra som på nedre bilden så måste man forma maskan "på fri hand".

Och den där maskan som ska dras ut på fri hand: den kan ju råka dras ut olika mycket från person till person. Alltså är det ett osäkert projekt både att skriva mönster och att läsa mönster för smygmaskvirkning. Mönsterskrivaren har ett handlag, den som läser ett annat = virkfastheten går inte att uppnå med samma virknål. 
Dessutom måste man dra exakt lika mycket i garnet för varje maska, vilket kräver träning innan man får det jämnt och snyggt.


 Fördelarna som jag ser med att använda den tjockare virknålen jämfört med den smalare:
1. Den som redan har lärt sig att virka "som vanligt" kan omedelbart börja smygmaskvirka utan att resultatet blir ojämnt. Maskorna blir jämnstora utan att man behöver träna in ett speciellt smygmaskvirkningshandlag.
2. Mönster för smygmaskvirkning blir lättare att läsa rätt.




Och nu har jag träffat på någon som gör som jag, som håller med om ovanstående om den tjockare virknålen. Yes! Ett tag trodde jag att jag var ensam i världen, men det verkar inte riktigt så trots allt.

Sedan senast jag gjorde några noteringar på den här bloggen har jag till slut skrivit färdigt mönstret till de vita smygmaskvirkade sockarna. Det finns nu på ravelry, och jag måste tala om att det är på engelska liksom mönstret till mössan.


För att våga publicera mönstret hade jag tre personer till att testvirka det. Alla tre sa att de använde en mycket mindre virknål än jag för att få samma virkfasthet (och därmed storlek på sockarna). Jag blev osäker hur jag skulle skriva i mönstret, men de var ju i majoritet, så till slut skrev jag 3,5 mm som passade dem bäst. Själv hade jag använt 5 mm.



Men nu plötsligt har jag alltså fått kontakt med en som vill använda samma stora virknål som jag. Hon har berättat för mig om "hook led gauge".  Gauge betyder just virkfasthet, och den som har hittat på det här uttrycket är Vashti Braha. Ni kan läsa om hook led gauge här. Uttrycket skulle väl kunna översättas till virknålsledd virkfasthet.  "Storleken på maskorna ska bestämmas av storleken på virknålen" brukar jag säga, och jag tycker det ligger ganska nära.

 I slutet av texten står själva essensen av det hela, hur man avgör om man har hook led gauge eller inte.
"As you crochet, the space between the two top loops of each stitch should look large enough to fit the size of the crochet hook you're using." Alltså ungefär: när du virkar ska utrymmet mellan de två maskbågarna se ut tillräckligt stort för att passa storleken på den virknål du använder.

Och lite svårt är det att tolka, det finns ju liksom inget utrymme mellan de två maskbågarna, de ligger ju tätt mot varandra, utom just den som man har virknålen i. 
Men om man menar att varje maska ska vara ungefär lika bred som virknålens diameter - då stämmer det väldigt bra.
Här har jag markerat avståndet från den ena maskans mittpunkt till motsvarande på nästa. Det stämmer på samma sätt med virknålen.

Jag ska gräva vidare i detta...


Vashti - är det detta du menar?





I skogen bakom vårt hus pågår avverkningen för fullt. (Där jag fotade min bruna vantar tidigare i höst.) Jodå, de tre asparna står kvar, och även en dunge träd på själva bergstoppen.



Världen är rätt svartvit just nu. Visst ser de här bilderna ut som fotograferade med gammal svartvit film! Jag var tvungen att lägga dit min mössa på för att testa om det var nån färg på bilden:




Virka äpplen till granen

$
0
0

Titta gärna in på Nordiska museets julblogg!

Där finns mycket om jultraditioner och julpyssel, och kring den 7e dec finns mönster till dessa virkade äpplen att hänga i granen!



Annat att göra

$
0
0




 Här är det mest annat än bloggande att tänka på nu, men här är några bilder på diverse virkade och stickade juldekorationer, tomtar, dukar o annat som kommer fram vid den här tiden. Det mesta är från mammas och svärmors händer! De har (haft) sina olika specialiteter.






















Och eftersom jag inte vet när jag härnäst har något virkrelaterat att rapportera så vill jag redan nu önska alla en riktigt 

GOD JUL!



Pumlor i granen och sockar på fötterna!

$
0
0



Så här mellan jul och nyår brukar jag visa bildbevis på virkade julklappar som jag gjort och förärat familjen. I år har jag ju mest ägnat mig åt sockvirkning hela hösten, och många av sockarna har jag redan visat bilder på. Här kommer i alla fall två par till, som legat i julklappspapper. Båda paren är smygmaskvirkade och båda är gjorda enligt min grundkonstruktion för plattvirkade sockar.

När det gäller smygmaskvirkning och det som jag funderade på i början av den här månaden, kan jag berätta att jag verkligen kontaktade Vashti Braha och försökte få ett klargörande eller en tydlig beskrivning av vad hon menar med "hook-led gauge". Och det har visat sig att vi nog menar ungefär detsamma! Hennes beskrivning att virknålen ska passa i mellanrummet mellan maskbågarna, det är detsamma som jag menar med att storleken på maskan ska avgöras av storleken på virknålen.


Det kändes positivt att få veta!







Sedan vill jag bara berätta en annan rolig sak. Idag råkade jag höra ett avsnitt av programmet Språket. Jag hörde det i bilen medan jag var ute och körde i jobbet.

Dagens avsnitt var en repris, och det handlade om ord som har med julen att göra. Bland annat pratade de om ordet pumla som betyder julgranskula. Ordet verkar mest användas i trakten av Luleå och däromkring, och jag hade inte hört det förut.
Härär en länk till programmet (men jag vet inte hur länge det är tillgängligt).


Ca fem minuter in i programmet talar de om pumlan. Det intressanta är förstås att ordet pumla skulle  komma från ett gammalfranskt ord som betyder "litet äpple". Jag tycker kopplingen till mina virkade julgransäpplen är klockren!




Ordet har nyligen blivit accepterat att komma in i Svenska akademiens ordlista. För alla som tycker om ordet finns också en förening som heter Pumlans vänner... 




Nyaste virkboken

$
0
0





 En ny bok har tillkommit i min samling av engelskspråkiga virkböcker. Den heter   Crochet ever after och virkdesignern bakom den heter Brenda KB Andersson.
Jag är ganska imponerad av hennes virkdesign.

 Boken innehåller18 virkmönster inspirerade av klassiska sagor. Jag var bland annat intresserad av att se hur den här härliga rödluvahuvan var gjord. Den kallas Little Red's infinity hood, och är en infinity scarf med huva. Heter det tubhalsduk på svenska? Halsduk med huva har jag sett förut, men denna sitter alltså ihop hela vägen runt.



Det finns också ett intressant sockmönster (viktigt att jämföra med alla mina egna virkade sockar!) Det vitsiga namnet är Magic Bean Stalk-ings, och det fina mönstret på sockans sida är alltså en bönstjälk, som i Jack och bönstjälken.


 Och när jag såg de här mönstrade vantarna tänkte jag nästan att Brenda måste ha varit här i närheten i Norrland en eftermiddag i januari när solen går ner tidigt:





Det är en fin bok, fast just nu kommer jag knappast att virka något av projekten. Jag läser ju som sagt virkböcker för att ta reda på hur andra gör sina saker. Vad jag håller på med för tillfället är i stället en väska med hav- och himmel-tema:



Klar om nån vecka eller två?


Smygmaskvirkning: blå sockar, röd bok

$
0
0


Det är aldrig lätt att slita sig från en virkning och man kan bli sittande alldeles för länge! Man vill se hur mönstret utvecklar sig, bara ett varv till för att få se hur det blir, och bara ett varv till, och ett till...  Jag gör några varv varje dag på himmel-och-hav-väskan, och det är så himla spännande att se hur mönstret växer fram. Ändå har jag inte riktigt lyckats bli klar med den.


Här är i stället en bild på ett par smygmaskvirkade sockar, som jag haft färdiga ett tag redan. De
 är virkade "med avigan utåt" liksom de vita/grå som jag visade strax före nyår.
Jag har gjort den här sockmodellen i så många versioner nu att jag börjar känna mig ganska nöjd...


När det gäller frågan om hur hårt eller löst man ska virka smygmaskvirkning, och varifrån de olika uppfattningarna kommer, så har jag forskat vidare. Jag bestämde mig för att gå "tillbaka till källan" - urkällan, boken av Kerstin Jönsson. Den enda bok som finns på svenska om smygmaskvirkning. Jag har inte haft den i min ägo tidigare - men nu har jag det. För länge sedan lånade jag den på biblioteket och lärde mig själva grundtekniken, därefter har jag inte tittat i den. Tills nu då.



Ja, jag vet, jag är en boksamlare. Andra samlar på sig garn, jag samlar på mig böcker.


Naturligtvis står det på flera ställen om hur löst man måste hålla garnet. Framför allt står det att man ska virka med den speciella smygmaskvirknålen, att det är det riktiga och rätta sättet.
Men jag gör ju ändå som jag vill jag, och den där smygmaskvirknålen dumpade jag när jag hade konstaterat att det inte gick att virka med den...


Boken innehåller i alla fall många fina mönster och bilder på vantar och några mössor. Dessutom tycker jag mycket om de inledande sidorna om hur författaren kom i kontakt med smygmaskvirkningen, och de historiska berättelserna om de virkande kvinnorna och deras livsöden. Att läsa om Fina som bara hade en hand, men ändå kunde virka vantar genom att arrangera virkkroken på ett speciellt sätt, det är rörande.





Viewing all 218 articles
Browse latest View live